* Hatar när bloggen skriver ihop texten till en klump utan mellan rader.

* Hatar att analysera allting i livet och grubbla över oväsentliga saker.

* Vill leva i nuet

* Hatar när jag hänger upp mig på saker

* Hatar när jag stänger in mig i mig själv och känner att jag får stå ensam

Att vara en bland familj är kämpigt och jag råder ingen till att gå ifrån varandra av oväsentliga skäl. Jobba och kämpa med kärnfamiljen!

Ja älskar mitt liv med Tomas och barnen. Men jag tänker inte sticka under stolen med att det är svårare att få ihop allt, man får kämpa mer. Det är barn hit och barn dit, ex hit och ex dit som man måste anpassa sig efter. Det är inte bara vi, tyvärr. Det tär på krafterna. Och man vågar inte lägga sig i den andres liv allt för mkt när det gäller barn och ex. Och "VI" känslan är svår att få till.

Missförstå mig bara rätt, vi har det bra och vi tar oss igenom det, familjen blir starkare och mer sammansvetsad och vi lär oss att acceptera vandras brister.