Lyckas inte överföra mina mobilbilder till datorn blir så arg grrr. Har så mycket att visa på hemmet mm.
Häromdagen så ringde det i min stora pojks mobil, nyfiken som jag är smög ja lite tyst i köket så jag skulle höra vad det handlade om.
Då hörde jag honom säga: " Jag är gärna din vän, men jag vill inte vara ihop".
Först reagerade jag som så att herregud tjejer redan!!!!
Men sen tänkte jag efter igen och det jag ska vara stolt över är hur han formulerade sin mening så fint och snällt sagt att säga en negativ sak på det sättet till någon när man är 9 bast och inte bara säga jag vill inte va ihop med dig och sedan lägga på.
NU funderar jag på om jag ska ta upp lite om den här tjej biten att vara ihop och göra slut mm. Men jag vet inte om jag förstorar saken, och istället låta honom komma till mig om det är något han vill prata om osv. För självklart är det inget allvarligt stadie i förhållanden han befinner sig i = ). I den här åldern heter det ju bara ihop sen träffas dem inte ändå.
Men ska nog prata lite lätt om det ändå, bara nämna lite om att jag tycker det vara fint gjort att säga en sån svår sak till någon. För sedan kikade jag på hans mobil (har den rätten tycker jag när dem bara är 9 år) och den här tjejen har skickat sms om att hon är ledsen att han inte vill vara ihop. Och varför han inte vill vara ihop och om han är ihop med någon annan. Ett antal sms alltså.
Ååå helt sjukt att det börjas så tidigt, att dem ska lägga energi på sånt här i den åldern. Men men så verkar det vara och bäst är att ta lätt på det och bara låta dem lära sig själva, för det är precis vad det är dem lär sig om livet och det är så här det går till och så det börjas, inget allvarligt alls. Är livrädd för att lägga mig i för mycket så att han inte kommer till mig om det är något. Det är det viktigaste jag strävar efter i mitt moderskap att barnen alltid ska känna att dem kan komma till mig när det är något dem behöver hjälp med.
Jag har själv inte kunna göra det med mina föräldrar, då dem alltid tyckt det varit jobbigt om något hänt eller bara tyckt att det är mitt fel och inte redigt lyssnat på min sida och mina känslor, utan endast varit fokuserade på vad andra ska tro. Jag har helt enkelt fått sköta mycket själv i mitt liv. Vilket har gjort att jag varit själv i mycket och det är svårt att vara själv ibland att vara rädd att gå till sina föräldrar är skit jobbigt. Så vill inte jag att mina barn ska känna, även om dem gjort fel ska dem kunna komma till mig, ilska gör bara att barnen drar sig för att berätta. Att lyssna och sedan säga sin mening och ge råd är det bästa.
Nu är ju inte mina föräldrar dåliga för det, dem har hjälpt mig med mycket och finns ju här för mig och barnen, men mest när det varit bra, när jag hamnat i trubbel så har dem kanske handlat lite fel många gånger.
Iofs kan det vara just därför jag blivit en ganska stark person som ställer mig upp och klarar mycket själv.
Men mitt mål är iaf att barnen ALLTID ska känna att dem kan vända sig till mig!
Dessa jeans komm hem igår. Gstar såklart!
